Inspireras av mig själv

Nu har jag målat i några år och en del av alla akvareller hänger på väggarna här hemma. Några favoriter som jag har allt för svårt att skiljas från.

Härom kvällen låg jag i soffan och tittade på vardagsrums väggarna. Där ovanför hänger tre akvareller med vintriga björkmotiv.

Tre favoriter som bildar en perfekt serie. En närbild på en trädstam, ett landskap och så några björklöv. Från översikt till detalj.

Tanken slog mig att det kanske är dags att göra en liknande serie. Så jag började fundera över motiv och färgskala. Varför inte inspireras av den kommande hösten?

En detaljbild med björklöv kändes som en självklarhet. Jag målade den vått i vått och lät på färgerna blandad på några ställen.

En ny björkstam. Känslan är bra och en ny serie är på väg att ta form.

Och så den tredje akvarellen. Landskapet. Målad i samma färgskala som de andra två. Och nu börjar något skava. Att kopiera sig själv rakt av kanske inte är en så bra idé ändå.

Att skapa med känsla och att ta ett steg tillbaka är viktiga ingredienser i mitt måleri. Jag brukar hänga upp akvareller på väggen för att kunna låta motiven vila lite och fundera på vägen framåt.

Så efter en stund vänder jag på björkstammen och ett abstrakt landskap börjar få liv istället.

Här tror jag att jag att jag är på rätt väg. Ingen av akvarellerna är helt klara men nu sitter motiven i min nya serie.

Björklöven har jag börjat brodera på. Jag älskar att brodera på mina akvareller. Men det får nog bli ett eget inlägg.

Lämna en kommentar